Reportage 2006 Klubbafton med Billy Årsmöte 2007 Vernissage Granada o Alhambra
Årsmöte 2008 Bilrally Naturens vårprakt Världsbokdagen
World Book and Copyright Day
Världsbokdagen firas sedan 1995.
Hur uppmärksammat har detta beslut av UNESCO blivit?
Till i lördags kände jag inte till beslutet och varför det tillkommit.
När Tjalle bad mig berätta lite Om denna internationella bokdag, bad jag om betänketid.
Jag var ju helt ovetande. Att man vid olika tidpunkter firade Boken Dag visste jag ju. Men Världsbokdagen kände jag inte till.
Nu undrar jag ju hur detta har kunnat undgå mej, år efter år sen 1995. Kanske beror det på att jag bor i Spanien, men jag är inte riktigt säker på att det är hela sanningen. Det var ingen av mina bekanta, som kände till dagen. De liksom jag läser mycket, men denna dag har gått oss alla förbi. Varför ?
Jag började söka på nätet och kunde läsa om ”idag”. Jag läste i svenska tidningar om hur olika bibliotek firar dagen. I Göteborg firar man Världsbokdagen för tionde gången med en stort jubileum och uppläsar-kväll. Nyhet för året är att låta invandrare läsa ur fängslade landsmäns verk.
I dag har jag hört talas om Världsbokens dag på spanska radion i flera sammanhang.
Estepona firar Världsbokdagen hela denna vecka. I Barcelona görs under veckan 20% av årets samtliga bokköp.
Nu hade min nyfikenhet verkligen väckts. Varför hade detta beslut tagits av Unesco ?
Inspirationen kommer från den spanska regionen Katalonien, med största staden Barcelona. Där har man under mer än hundra år firat skyddshelgonet St Göran (St Georges) den 23 april, genom att ge dem man tycker om en bok och få en ros tillbaka.
En bok mot en ros !
Detta inspirerade IPA, International
Publishers Association, till att föreslå en internationell bokdag. Spanien lämnade förslaget till Unesco, som i november 1995
beslöt att utse den 23 april till Worldbook and Copyright Day.
Att det blev just den 23 april beror inte bara på att det är en katalansk dag, idag är också minnesdag för författarna Cervantes, Shakespeare och de la Vega.
Alla dessa tre avled samma dag, nämligen den 23 april 1616. Inca Garcilasco de la Vega var en peruansk poet född i Cusco.
Upphovsrätten (Copyright)
har länge varit en hjärtefråga för Unesco, som ser dagen som ett sätt att focusera också. på författarnas möjlighet till ersättning för sitt arbete i en snabbt digitalise-rande värld.
Gunnel Lindevall
Fuengirola den 23 april 2008
Naturens vårprakt 29 maj 2008
Utflykten idag (lördag) med Lennart o. Britt-Marie Ekman tackar vi för!
Helt fantastisk!
Vi var 15 intresserade, som hörsammat inbjudan från AHN.
Vi gjorde först en försiktig tur på rejält underlag genom ett bostadsområde och passerade alla de växter som vi ser stundligen och dagligen. Färden fortsatte utmed en ”hundpromenadstig" och vi fick se alla våra vanliga dikesrensväxter. Jag kommer att nämna en del växter vid namn, men garanterar inte att jag uppfattat allt rätt, men vad spelar det för roll när vi hade så otroligt trevligt!
Vi har sett MASSOR av växter som: Margueriter från Kanarieöarna, Solvisare — den blåvita prästkragen, som bara är så härlig, som kommer från Afrika. Granatäpplet som just nu blommade med intensiva knallröda små blommor. Agaven kunde man ju bara inte undvika. Vi fick dock lära oss att det finns ganska många agavesorter. Växten fanns dels på "stam" dels utskickandes en enorm blomma som var på skaft och flera meter lång! Vi såg också Brokburkia och Spanska flaggan, som är en vanlig blomma i kommunala rabatter. Ett annat namn på den är Huevos fritos (stekta ägg) , ett riktigt otyg i rabatten, men bra om man vill hindra att få intrång på tomten, för de är otroligt ogästvänliga och stickiga. I La Cala kan man se den på allmänna platser, men då hålls den låg. Och det är helt OK.
En trevlig sevärdhet var Zedrak, en persisk syrén med blå blommor, som dock inte blommade än, men som var så smäcker och trevlig. Den kallas också Pater Noster-träd. Självklart gick vi förbi en Yucca- palm eller Palmlilja som man bara inte kan ha undgått att se om man gjort en snabbvisit på Kusten! Dessa växter som har vi krukväxter hemma i Sverige, blommar snart här och doften är sagolik kvälls- och nattetid, med de stora klockliknande blommorna högst upp på toppen på växten.
Vi såg också Drakagave, Lantanan, Styvt Påfågelblomster, den lila Verbenan, den röda och vita Oleandern eller Neriumet, Blå- och Rödmire. Vi såg en växt som kallas för fattigmansbaromenter eftersom den slår ihop kronbladen när det nalkas regn. Titta på den innan ni skall ut och bada vid stranden!
Gazania såg vi och rosmarin, så klart, som täckte hela marken och doftade sagolikt med sina små blålila blommor (en utmärkt krydda i köket! Inte bara till lammet utan släng på lite rosmarin och citron på laxen, in i ugnen och oj,o,oj en sagolik måltid med lite sallad på avocado, apelsin, mango samt grönsallad och ruccola).
Vem kan ha undgått alla palmer här på Kusten och vem kan ha undgått den ödeläggelse som drabbat palmerna pga den otäcka skalbaggen (snarare dess larver)? I stort sett alla palmer är importerade från Kanarieöarna .
Vi såg Änglatrumpet som är starkt narkotisk, som även kan studeras bl a på Apelsintorget i Marbella. En fantastisk blomma, men ack, så giftig!
En blomma som ALLA måste ha sett är ett riktigt otrevligt ogräs som heter Getfotskläver. Det är de kallgula blommorna som växer i stort sett överallt och är ett riktigt ogräs.
Vi såg röda glansblommor som står ut med både sol och torka, de små rosalila små, små blommorna som öppnar sig mot solen och kryper utmed murarna.
Hibiscus eller kinesisk ros har väl alla kommit i kontakt med antingen genom blomsterhandeln hemma eller här. Den finns ju i många färger överallt här på kusten.
Vi såg också groblad, som även kallas ”Den vite mannens fotspår” eftersom, indianerna ansåg att den enda som hade slag på byxorna var den vite mannen och i "slagen" samlades fröna som spreds vidare.
Cikorian växer inte bara här utan ses överallt i Skandinavien också, kanske mest i Danmark. Många minns den som kaffesurrogat under kriget. Den kallas också Vägvårdare. Det finns en historia som berättar om en flicka som satt och väntade på sin käresta som aldrig kom. Översatt från blommans tyska namn blir det "vägväntaren".
Vi såg vår "blåeld", stjärnkläver, klinttistel, ricinbusken (den vi får ricinolja från), den klibbiga väldoftande klibbditrickian med sina gula blommor, som bina kan överleva på om vintern, Töre, Röda nejlikan, den giftiga Spikklubban (som var ett fantastiskt konstverk!), Jättestinkflocka, Aloe Veran, Hottentottfikon, Cist- rosor, som växte överallt, Ärttörne, Ginst (ta det lugnt när du sticker in handen i en ginst, de flesta är enormt stickiga och tjänar som värdträd för vissa ömtåliga växter. Om de växer under en stickbuske, kan inte getterna beta av dem och de har en chans att utvecklas. men, när de väl blivit stora och starka tar de död på sitt värdträd!) Den mäktiga och fantastiska Maria Tisteln, Kråkvicker, Jerusalemsalvia, Lejonsvans, Limonium, Eternell, Trampört (ja, den gillar att bli trampad på...), Dödslilja och mycket, mycket, mycket annat!
Alla som undrade vilken fågel som flög omkring oss, kan vi meddela att det var en Svarthakad buskskvätta!
Den fins i större delen av Europa och kan ibland (sällsynt) hittas i Sverige som flyttfågel.
Flygrörelsen stämde med Lennarts beskrivning.
Det var en helt fantastisk utflykt! När vi satt och fikade med medhavd matsäck, och tittade ut över landskapet och kände doften av lavendel och rosmarin, kunde man inget annat än sucka och känna att vi hade det fantastiskt bra!
Tack Lennart och Britt-Marie för en härlig tur!
Ida & PO Sahlin
Bilrally utan hets 6 mars till El Torcal
Denna vår 2008 den 6 mars var det dags för Tage Skoogs bilrally och nu skulle färden gå till El Torcal naturreservat. Vi, Sulo och Christina, såg fram emot att för första gången få följa med på ett sådant rally och speciellt till det kända naturreservatet, som vi hade hört talas om så mycket.
Morgonen var kall när vi alla, som skulle följa med, träffades utanför moskén i Fuengirola,
men solen sken från en klarblå himmel och förväntansfulla for vi mot Malaga för att sedan hitta rätt genom Malagas utkanter upp mot en liten smal väg mot Almogía, som var vårt första delmål. Som alltid när man lämnar den hårt exploaterade kustremsan njuter man av det landskap som man möter med de höga bergen med olivodlingar, de små lantgårdarna och getter och får, som nu med sina killingar betar längs vägkanten.
Vid en utsiktplats i Almogía gjorde vi ett uppehåll för kaffepaus och bjöds på petits chouxer. Vi njöt av den vidunderliga utsikten över berg och dalar, gamla akvedukter och gröna fält. Färden fortsatte norrut och vi såg spanjorer med nyskördad sparris, mandelträd, som fortfarande blommade i vitt och rosa och i fjärran Sierra Nevada med snöklädda toppar.
Vi passerade byn Villanueva de la Concepción och efter ca 30 km närmade vi oss El Torcals bergformationer och den sista branta vägen upp till 1.100 m över havet.
Vi parkerade bilarna och började vår vandring på 1.5 km, vilken är en kortare vandringsled som finns i parken. Alla imponerades av de märkliga klippformationerna, som låter fantasin flöda. Tänk att dessa klippor är flera miljoner år gamla och har bildats av det hav som tidigare fanns här. En av medresenärerna, Gunnel, visade oss den rika flora som finns bland bergen, djävulslilja, vild pion, vinka och t o m en liten maskros hittade vi.
Efter vandringen, som tog ca 45 min, intog vi så medhavd lunch i denna naturens ”matsal” och njöt av sol, vind, fågelsång och de fantasifulla klippformatioerna runt oss.
Återfärden mot kusten valde vi att ta en annan slingrande väg i stället för motorvägen A45.
Uppehåll gjordes för att ånyo hänföras av landskapet, de röda bergen, olivträden och solen som värmde mer här längre ner, ca 16 grader nu, mot endast 7 uppe i El Torcal.
Tack Tage och Margit för en oförglömlig tur i ett vidunderligt landskap.
Återkom snart med nya bilrallyn utan hets.
Sulo och Christina
Årsmöte 12 februari 2008
Årsmötet ägde rum den 12 februari. I AHNs nya styrelse ingår följande personer;
Monica Richter, ordförande
Ordinarie ledamöter:
Sulo Kaarto, Lars Mild och Hertha Sjöö, vice ordf. Suppleanter: Jan Fridström,
Gunnel Gärderup, Roland Lindberg och Christina Sanmark.
Årsmötet utsåg Gunnel Lindevall och Ulf Christensen till hedersledamöter i föreningen.
Valberedningens
ordförande Inger Christensen framförde föreningens tack till avgående styrelse,
särskilt tack riktades till f d ordföranden Tage Skoog.
År 2007 var ett framgångsrikt år för AHN Fuengirola/Mijas. Föreningens ekonomi är god.
AHN erbjöd ett brett
utbud av aktiviteter; golf, bridge, kursverksamhet, promenad, bilrally, etc.
Föreningslokalen ”casitan” var livligt besökt. Servering av drycker samt bullar
och smörgåsar erbjöds.
Två dagliga tidningar fanns att läsa dessutom böcker och video att låna i
biblioteket. Vidare hade
AHN föredrag, fester och klubbaftnar, oftast förenat med någon måltid. ”Sunda
stunden” gav
medlemmar möjlighet att kontrollera sin hälsa. Detta utbud har uppskattats och
AHN fick 144 nya
medlemmar och har nu över 600 medlemmar.
Ytterligare aktiviteter
är planerade för att under 2008 stärka AHN och öka attraktionskraften
för svenskar och andra nordbor på Solkusten.
Hertha Sjöö
Vernissage 10 februari 2008
Reportage hösten 2007
Granada och Alhambra den 21 mars
”Tales of Alhambra”,
Resa till Granada och Alhambra 21 mars 2007
Med AHN och Olle Montelius som guide
(reseskildring: Christina Sanmark)
En kylig morgon kl 8 gick bussen med 32 förväntansfulla resenärer mot Granada från
Fuengirola. De flesta hade förberett för sig för kylan som kan råda där uppe bland bergen,
och just nu var det ovanligt kallt. I norra Spanien t o m snö.
Resan till Granada tar ca 2 timmar med buss och landskapet är mycket vackert med höga
berg, på vars sluttningar olivträden klättrar och här och där syns en vit finca eller vindkraftverk
på rad. På slättlandet växer planterade träd för papperstillverkning.
Tyvärr skedde en massutrotning av vilda djur, som t. ex. bergskatter och vargar på 1960-talet,
men man försöker nu bevara djurstammen.
Långt innan man närmar sig den gamla staden Granada ser man de snöklädda topparna på
Sierra Nevada. I bussen berättade vår kunnige guide om historien bakom Granada och Alhambra.
Där har många folkslag satt sin prägel på trakten, först fenicier och romare och sedan västgoter innan
araberna 711 invaderade området. Västgoterna var alltså våra förfäder, som kom till dessa trakter före araberna.
I Granada bodde ca 600.000 människor. Cordoba var hela europeiska kulturens medelpunkt på 900-talet.
Judar, kristna och muslimer levde i harmoni med varandra. Araberna härskade till 1492 då de kristna tog
över väldet och Alhambra intogs av Ferdinand V och Isabella I. Året var dramatiskt i Spaniens historia,
då Columbus upptäckte Amerika samtidigt som de kristna besegrade araberna.
Granada är en universitetstad i gammal anda, för oss svenskar som Lund och Uppsala. Här finns många
vackra torg och nu i mars otroligt vackert i vårljuset med skir grönska och med det snövita Sierra Nevada
i bakgrunden.
Vi besökte den enorma katedralen som började byggas 1523 i gotisk stil med sitt speciella ljus.
Och före besöket i Alhambra, som vi fick tillåtelse att besöka först kl 15.30, intogs en buffélunch på
4-stjärniga hotellet Carmen.
Namnet Alhambra är arabiska och betyder det röda slottet.
Alhambra började byggas på 1200-talet av nasridiska kungar. Under 800 år blomstrade den moriska kulturen.
Här förvaltades antikens vetenskap och här utvecklades astronomi, matematik, arkitektur, botanik och medicin.
Men den allmänna uppfattningen att våra siffror är arabiska är fel, de är hämtade från Indien. Noll står för
harmoni = varken plus eller minus.
Här skrevs också poesi och musik. Alhambra är omvävt av fantasier och berättelser. De arabiska diktarna har
prisat palatsets skönhet. 1829 flyttade amerikanen Washington Irving in i ett av palatsets rum och började
teckna ned historier och berättelser i ”Tales of Alhambra”, en bok som präglat Västerlandets bild av livet i palatset.
Alhambra har nära två miljoner besökare per år. De förnuftiga köper inträdesbiljetter i förväg på nätet.
Innanför en muromgärdad fästning breder sig palats, parker och trädgårdar ut sig. Många börjar med att gå
genom cypressallén till Generalife, ett svalare palats dit kungarna flyttade om somrarna. Generalife betyder det
höga paradisets trädgård och anlades på 1200-talet.
I palatset lyser solen in genom de genombrutna bågfönstren. Väggarna är fyllda med ornament, arabesker och
stuck. Genomgående finns det vackra alhambrakaklet i mörkgrönt, senapsgult, svart och blått som skapar
oändliga geometriska mönster.
Längst in i Lejongården finns haremsgemaken, som är de mest berömda rummen. I mitten av Lejongården
står en fontän buren av tolv stenlejon. Härifrån berättas att de moriska kungarna behagfullt intog sina måltider
och kunde t. ex. kasta ett äppelskrutt på den dam de önskade tillbringa natten med.
Från Alhambra ser man Granadas gamla stadsdel Albaicín, som klamrar sig fast på bergssidan mitt emot.
Stadsdelen finns på UNESCO:s lista över världsarv.
Luften var kylig och t o m någon liten snöflinga letade sig ner på oss när vi vandrade omkring i de vackra
trädgårdarna med cypresser, lejongap, lövkojor m m. När vi så återvände mot Solkustens lite varmare trakter
kände man en lust att gärna återkomma när fontänerna är fyllda med vatten och växtligheten frodas än mer
för att sitta och njuta vid ett fönster eller på en parkbänk och tänka sig tillbaka till de tider som både varit
lustfyllda och hemska med stridigheter men med mycket histora och inspiration till att ta reda på mera….
Man kan förstå ”Morens sista suck” då Boabdil, den siste moriske härskaren lämnade Alhambra.
2006
